Parfymen var förr något för de högre samhällsklasserna. Kungar och kejsare hade egna parfymörer. Napoleons hette Tessiere och ansvarade för vällukten vid det franska hovet. Det sägs att kejsar Napoleon förbrukade ca 120 liter varje månad, både utvärtes som invärtes.

Startpunkten för användning av parfym kan ha varit redan på 4000-talet f Kr då man använde kåda från pistageträdet till att göra rökelse. De första glasbehållarna för förvaring tros ha tillverkats i större skala omkring år 1600 f Kr i norra Mesopotamien.

De första parfymörerna, eller ”näsorna” som man kallar dem i dag, var präster och de utvecklade parfymerna i tempellaboratorierna.

Kyphi är den mest berömda parfymen från det forntida Egypten, vilket betyder ”välkommen till gudarna”.  De flesta recepten från den här tiden innehåller en blandning av enbär, kanel, torkade russin, myrra, honung och vin.

Signerade parfymer började redan på 400-talet f Kr och försäljningsframgångarna berodde då som idag mycket på märket. Det mest kända var ”Megalleion av Megallos” från Sicilien.

Det mest berömda märket skulle komma att bli Chanel. Den legendariska ”No 5” skapades 1921 av parfymören Ernest Beaux. Historien bakom namnet är att Coco Chanel valde bland ett flertal olika kompositioner. Dessa saknade namn, men hade nummer 1-5 och 20-24, och Coco korade femman som vinnare. Chanel och hennes ”No 5” kan sägas vara starten på dagens parfymutbud med kända namn, snygg design på flaskorna, snygga logotyper och etiketter, effektiv marknadsföring och nyskapande dofter.